Jag heter Anna Niklasson, bor sedan nio år tillbaka i Gammelstads Kyrkby utanför Luleå och tävlar för klubben Midur. Min häst heter Feykir från Erlandstorp e Draumur från Stallgården och är en femgångare född år 2000. Jag köpte Feykir redan som 1.5 åring men det var först som 5 åring som han flyttade upp från Nina K till Luleå och jag fick börja lära känna honom. Innan dess hade jag under 11 år haft sagovackre Reykur frá Svanavatni, en välutbildad och naturtöltande fyrgångare. För mig var det som en ny värld att börja rida femgångare och jag tycker fortfarande att jag bara har börjat lära mig... Det verkar som att allt ska göras tvärt om! Men roligt är det!

Feykir bor sedan flera år tillbaka i Mariebäck där Sylvia Larsson Huuva har ridskola, träningsverksamhet och turridning. Hästarna går på lösdrift och Feykir trivs alldeles ypperligt i sin stora vallackflock där han är ledaren. Det senaste året har jag ridit Feykir på ridskolan en dag/vecka och det är verkligen suveränt att rida så regelbundet för intstruktör. Dessutom kommer Atli Gudmundsson till Mariebäck och håller kurser 4-6 gånger/år.

Vi har haft några rejäla svackor, Feykir och jag. Dels har jag fått fibromyalgi vilket förutom den svåra värken gör att jag har dålig muskelstyrka i hela kroppen och problem med motoriken. Något som självklart påverkar min ridning. Dessutom blev Feykir skev i korset och tyvärr dröjde det lång tid innan detta upptäcktes, så han hade hunnit muskla sig väldigt snett också. Därför tog det drygt 1,5 år och ganska många behandlingar innan han var helt återställd och jämnt musklad igen. Under denna tid hade han hunnit lära sig att det är JÄTTEJOBBIGT att korsa bakbenen. OCH att det är jättelätt att komma undan jobbigt arbete genom att helt enkelt kasta sig tungt fram i handen och rycka sin svaga matte ur sadeln... Våren -09 fick jag tipset av Sylvia att testa ett lite skarpare bett som kallas halvstång och det har hjälpt oss jättemycket! Är verkligen ingen förespråkare av skarpa bett egentligen, men nu har jag äntligen en chans att samla ihop honom lite eftersom han inte lika lätt kan kasta sig framåt och rycka mig ur sadeln. Det är ännu väldigt nytt för mig och jag har bara börjat lära mig tekniken att rida med detta bett, men förhoppningen är att vi nu ska kunna bygga upp bättre töltmuskler. När han blivit starkare kanske vi kan gå tillbaka till vanligt tredelat bett igen.

Eftersom vi bor i Norrbotten brukar det bara bli 3-4 tävlingar per år för oss. När jag skriver detta har vi precis avverkat "hela vårsäsongen" - vilken i år enbart bestod av Vindurs vårtävling. Rider ännu lätt klass med Feykir och det blir det antagligen hela detta år - målsättningen är i första hand att höja våra töltpoäng rejält till hösten.

När det gäller Team Lillhästen så har jag haft förmånen att vara med ända från början. Trots att jag bor så långt ifrån de övriga har jag alltid känt mig som en i gänget och det har varit så roligt att träffas på teamträffarna samt att följa de övrigas vardag genom bloggarna. Mitt eget bloggande har snarast blivit ett beroende! Jag har alltid älskat att skriva och nu märker jag dessutom till min stora glädje att det är många som vill läsa - vilket jag är jätteglad för! En oerhört bonus är dessutom min extremt fotointresserade man som trots sin avsaknad av hästintresse ställer upp och förser mig med massor av fina bilder till bloggen. Så till gamla och nya läsare vill jag passa på att säga: Välkomna till ett nytt och förhoppningsvis givande Team Lillhästen-bloggår!